Mitt första bröllop jag fotograferade (år 2013), tänker tillbaka på hur allt kändes med kameran då, det var konstant en del av mig, att fotografera bröllop var det läskigaste jag varit med om. Det hela är så permanent och bilderna kommer sparas och visas för många, så det var liksom inte tillåtet att göra fel. Men trots detta gjorde kameran mig på det bästa humöret och jag njöt och experimenterade jämt. Att få höra att paret blev jättenöjda med bilderna var en helt otrolig känsla. Efter en händelse senare (ingenting med bilden att göra) så tappade jag allt som hade med kameran att göra jag ville, men suget fanns inte där längre. Jag lät kameran ligga på hyllan ett bra tag, tills för bara någon vecka sedan. Jag hade den med på min resa och hittade lite glädje igen med det var sen när jag kom hem som den där spärren släppte. Jag låter kameran återigen bli en del av mig själv. Jag tänker inte låta någon annan eller något förstöra min glädje nå mer. Fotografi gör mig glad, inga rädslor ska stå ivägen för mig igen, jag kände mig kreativ för första gången på länge och det var en obeskrivlig känsla nästan som att det har fattats något. Så håll er uppdaterade för det kommer att komma fler bilder här nu.